Eslövs kommun logotyp

Örtofta slott

Örtofta slott

Foto: Ulf Axelsson

Örtoftas äldste kände innehavare är Trugot Has, som 1380 och 1381 då han tillsammans med andra förnäma skånska män slöt lands- och särfred med Sverige, skrev sig till Örtofta. Hans son, Trued Has, blev riddare vid Erik av Pommerns bröllop. 1412 blev han hövitsman på Gotland. Där byggde han till Visborgs borg, på vilken han satt till sin död 25 år senare. Det är därför osannolikt att han under någon längre tid skulle ha vistats på Örtofta och att han byggt något fast hus på gården.

Unionsdrottningen Margareta hade 1396 utfärdat förbud mot uppförandet av borgar eller fästen. Först 1483 upphävdes förbudet. Det är sålunda inte troligt att ett fast hus uppförts på Örtofta före denna tidpunkt. Då var Trueds son, riksrådet och riddaren Knud Truedsen Has, redan död och gården hade genom dottern Marias äktenskap med riksrådet Tönne Vernersen Parsberg kommit i en ny släkts ägo. Parsbergarna var bayersk uradel. Troligen var det Tönne Vernersen Parsberg, som vid slutet av 1400-talet lät uppföra det fasta hus, varav rester ännu ingår i den gamla delen av den nuvarande borgen. Huvudbyggnaden har under tidernas lopp genomgått många förändringar. I sitt äldsta skick har det troligen stått en närmast tornartad byggnad av åtminstone samma höjd som det nuvarande huset.

Bråån strömmade förbi borgtomten på tre sidor, så att man blott hade att gräva en grav tvärs över näset för att göra den försvarbar.

Borgherren på Örtofta hade birkerätt, d v s full domsrätt enligt köpstadslagen över bybefolkningen. Man kan säga att Örtofta var ett miniatyrfurstendöme vid slutet av medeltiden.

Tönne Parsberg dog 1521 och hans dotter övertog gården. Hon gifte sig med riksrådet Johan Björnsen Björn till Nielstrup. Han och hustrun dog i början av 1530-talet och Örtofta gick även denna gång på kvinnosidan till Anne Björn, som i sitt andra äktenskap hade Christoffer Johansen Lindenov till Fovslet och Drenderup. Deras son Johan ärvde och synes ha bott här med sin hustru Mette Hansdatter Spegel från Borgeby. De skänkte en predikstol till Örtofta kyrka, på vilken deras vapen och årtalet 1580 finns. Mycket talar för att tillbyggnader av borgen skedde under deras tid.

Johan Lindenov lämnade en omyndig son, Gottfrid, efter sig och egendomen förvaltades därför till hans myndighetsålder av modern och hennes nye man Mogens Svab. Gottfrid Lindenov sålde gården en kort tid efter att han tillträtt den. Den såldes till Eske Bille, herre till Ellinge och Vallen. Varken Bille, som dog barnlös 1619, eller hans kusin och arvinge riksrådet Eske Brock lär ha ägnat Örtofta någon större omsorg. Eske Brocks många egendomar delades efter hans död 1625 mellan tre döttrar, av vilka Brigitte Brock, gift med Tyge Brahe till Tosterup, fick Örtofta på sin del. De sålde gården strax därefter till svågern Frands Lykke, en av sin tids största godssamlare i Danmark, vilken i sin tur 1632 avyttrade den till landsdomaren i Skåne Henrik Ramel till Bäckaskog.

Henrik Ramel uppförde en grundmurad loge och lada 1635, försåg kyrkan några år senare med ett torn och byggde landsvägsbron, tillbyggd på 1900-talet. Henrik Ramel dog 1653. Örtofta övertogs av dottern Else, som året därpå gifte sig med vicepresidenten Christian Barnekow till Vittskövle och dog i barnsäng ett par år senare. Christian Barnekow gifte om sig med Birgitte Skeel till Vallö och fick med henne sonen Kjell Christoffer Barnekow, som vid endast tre års ålder ärvde Örtofta. Gården förvaltades under hans omyndighetstid av modern. Krigaren och karolinen Kjell Christoffer Barnekow gifte sig med Margareta von Ascheberg. Av deras barn ärvde de två sönerna Örtofta och Christian Barnekow blev 1727 ensam ägare genom att lösa in broderns del. Han gifte sig följande år med fältmarskalken greve Magnus Stenbocks dotter Eva Charlotta Juliana.

Man kan förmoda att med anledning av bröllopet verkställdes den grundliga reparationen av huvudbyggnaden, som inskriftstavlan över ingångsdörren berättar om. Denna bär Barnekows och Stenbocks vapen, herrskapets namnchiffer och årtalet 1728 samt en vers. Möjligen var det hans avsikt att ge huvudbyggnadens borggårdsfasad ett karolinskt utseende genom att uppdela den med pilastrar. Man kan se regelbundet insatta kapitälliknande partier i den övre rundbågsfrisen. Han rev den gamla korsvirkesflygeln och ersatte den med ett envånings stenhus beläget fristående från huvudbyggnaden och uppförde en korresponderande flygel av korsvirke på södra sidan. Han lät också fylla igen den östra graven och använde den huggna gråstenen som kanalen var klädd med till den nya norra flygeln samt till hägnad runt gården.

Christian Barnekow blev på 1740-talet landshövding i Kristianstads län, överkommendant i residensstaden och upphöjdes till friherre. Han har troligen därefter inte bott på Örtofta utan i staden och på sitt gods Vittskövle. Hans dotter Margareta Magdalena och hennes man, hovmarskalken friherre Carl Filip Sack till Bergshammar, köpte efter faderns död gården. De bodde här och blev begravda i Örtofta kyrka. Under deras tid genomgick slottets inre en restaurering. Margareta Magdalenas bror Adolf Fredrik Barnekow var en skicklig trädgårdsarkitekt och har säkerligen medverkat i arbetet med de nya trädgårdsanläggningarna som påbörjades under denna tid.

En ny trädgård planlades väster om borgholmen på åns andra sida. Därför revs två bondgårdar i byn och flyttades längre bort. Margareta Magdalena Barnekow överlevde sin make och efter hennes död delades Örtofta mellan arvingarna. 1809 löste äldsta dottern Eva Catharina Sack och hennes man, ryttmästaren greve Johan Henrik Dücker till sig hela godset. Greve Dücker hade sedan giftermålet 1803 arrenderat godset av svärmodern. Detta år revs den södra korsvirkesflygeln och en ny byggnad uppfördes. På hans tid anlades den första avelsgården vid Slättäng. Hans son, majoren greve Carl Fredrik Dücker, löste till sig gården efter moderns död 1827. Året därpå genomfördes enskiftet på Örtofta. Carl Fredrik Dücker anlade 1841 avelsgården Sveaborg.

Med sin fru Eva Ottiliana Elisabeth Berg von Linde från Axelvold hade han två söner av vilken den yngre, Carl Fredrik, erhöll Slättäng och den äldre Johan Henrik Valter Örtofta. Han hade redan under faderns sista år arrenderat gården och löste 1855 till sig den. Under arrendetiden anlade han den tredje avelsgården Toftaholm.

Båda bröderna var ogifta och då Johan Dücker avled 1892 utslocknade ätten med honom. Genom den stora ombyggnaden av borgen 1857 - 61 såg han till att minnet efter honom bevarades. Ritningarna till den tegelborg i fransk renässansstil, som nu finns på Örtofta, utfördes av arkitekten Ferdinand Meldahl. Det blev en kraftig omgestaltning av anläggningen med en mångfald byggnadskroppar i form av torn och paviljonger under höga, tältliknande skiffertak. Över huvudentrén uppfördes vid takfoten en liten fronton, i vilken en sten med Dückers vapen insattes.

Dücker hade i sitt testamente förordnat att Örtofta och Slättäng skulle tillfalla dåvarande underlöjtnanten Jacob Erland Fredrik Bennet, som ett par år senare tillträdde Örtofta och 1902 Slättäng. I sitt äktenskap med Anna Rosenblad hade han sonen, friherre Carl Wilhelm Henrik Dücker Bennet, som några år senare överlät gården till sina barn.

Örtofta slott ägs och bebos sedan 1989 av familjen Dir. Leg Vet. Peter Clemens Melinder.

Sidan uppdaterad: 2012-10-09

Kontakta oss

Örtofta slott är öppet för bokade sällskap.

Örtofta slott
241 93  Eslöv

046–24 95 61

Länkar

Kontaktcenter

- välkommen till Eslövs kommun!

Telefon: 0413-620 00
E-post: kommunen@eslov.se

Besöksadress:
Stadshuset, Gröna torg 2 i Eslöv

Postadress:
Eslövs kommun, 241 80 Eslöv

Org.nr: 212000-1173

Fler kontaktuppgifter 

Följ oss

Eslövs kommun på Facebooklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Händer i Eslövlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Facebooksida, kommunala
och andra arrangemang
i Eslövs kommun

Eslöv och jaglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Facebooksida, nyheter
om Eslövs utveckling

Nyheter via RSS

Se alla våra kanaler