En mäktig slottsfru, Anna Brahe, härskade på Hviderups och Löberöds slott. Hon blev bortgift redan som 16-åring med den 23 år äldre Steen Maltesen Sehestad. När Anna var 35 år blev hon änka och äktenskapet hade inte resulterat i några barn. Med kraft och energi gick hon in för att ta hand om sina gods, som hon hade utökat med ett 70-tal bondgårdar. Adeln hade enligt feodalväldet rätt att döma ”sina” undersåtar till spö, fängelsestraff eller döden. Straffen kunde i nåd omvandlas till böter. Anna Brahe sägs dock aldrig ha velat låta någon dödsdömd köpa sig fri, och hon lät aldrig nåd gå före rätt. Det innebar förstås att hon inte blev omtyckt av folket, och ända in på 1800-talet skrämde man barnen genom att säga ”nu kommer Anna Brahe”. Någon som var så stark och energisk måste förstås ha hjälp från andra krafter, och man sa att hon hade slutit förbund med mörkrets krafter. En sägen berättar att hon gjorde sina sankmarker odlingsbara genom att rida över dem på ett tre dagar gammalt föl. Men vi vet också att Anna Brahe hade en annan sida. Hon var djupt religiös och kom att påverka kyrkan i Gårdstånga högst väsentligt i början av 1600-talet.